Sovmorgon och mys!

Vi har råkat rubba lillemans sovcirklar med att hälsa på kompisar i söndags kväll och att ha barnläkartid inbokad igår kväll. Så nattens sömn blev minst sagt annorlunda. Nils somnade inte för natten förrän efter amning 23.30. Men så vaknade han inte förrän 08.30 heller. Så mysigt med sovmorgon. De sista timmarna sov han, ovanligt för honom, faktiskt liggandes på rygg vid min huvudkudde. Så härligt att se honom vakna med ett leende på läpparna några centimeter från sitt eget ansikte. Ungefär så här:

Så vi har tagit det lugnt på morgonen och jag sörplar kaffelatte och äter kanelbullar. Fast latten höll på att gå om intet då jag upptäckte att mjölken var slut. Jag tittade länge på mina små utpumpade mjölkslattar i kylskåpet… (jo, jag lyckas pumpa ut lite varje dag nu) men hejdade mig när jag kom på att vi hade lite UHT-mjölk jag kunde ta. 

Men jag kommer ihåg hon som tyckte att den utpumpade bröstmjölken var alldeles för skadlig för att slänga sedan den stått en par dagar i kylskåpet att hon gjorde korvstroganoff på alltihop. (Ingen nämnd men ingen glömd.)

Och det gick bra hos dr T. Det blev vårt sista besök hos honom, också lite vemodigt. Vi fick veta att Nils nu är 63,5 cm lång och väger bara 6960 gram, trots att han inte gjort tvåan sedan i lördagsmorse (innan vi började med potatissmakisarna). Så tydligen har han planat ut lite i viktkurvan. Helt normalt enligt dr T. Och han rekommenderade att gå vidare med broccoli som nästa smakis för att häva den eventuella förstoppningen…

Vemod, vemod

Oj oj, redan november och snart går flytten hemåt. Känns bra förstås, men också vemodigt. Särskilt efter en kompis-social helg som den som just var.

I fredags träffade jag min holländska nya gulliga väninna K och passade på att baka kanelbullar. Hon hade varken sett eller smakat några innan. Men när Nils tappade tålamodet så ryckte hon glatt in och bakade ut den sista plåten kanelbullar. Undrar om vi kommer att behålla kontakten med henne och hennes familj sedan vi flyttat hem till Sverige? Jag hoppas det.

På lördagen träffade vid franska paret C och J med deras lilla V. Så mysigt att ha småttingar samtidigt och kunna följa deras utveckling tillsammans. Men hur blir det med den kontakten nu när vi flyttar hem?

Och igår var vi först bortbjudna på fika hos A:s arbetskamrats familj tillsammans med en tredje arbetskamrat med fru och barn. Jättetrevligt och en härlig stämning. Värdinnan höggravid och väntas föda sitt tredje barn i början av december. Spännande! Men kommer vi någonsin att träffa den lill* bebisen?

Sist igår kväll pep vi förbi P och M och drack te och surrade. Det blev sent men lilleman var vid gott mod så vi hade en trevlig kväll. Men det är gamla vänner och DEM är jag åtminstone säker på att vi kommer att behålla kontakten med.

7 månader idag!

Och alltså 4 månader korrigerad ålder. Det firade vi med att bjuda lilleman på hans första smakis. Det blev potatis med lite smör och lite bröstmjölk i en aptitlig(?) sörja.

Men de värsta grimaserna uteblev. Han tyckte nog att det var gott.

Jympa, javisst!

Mamma slarvar kanske med träningen, men Nils gör det inte…

Favorit i repris

Tror det är dags för den här nu igen, huja!

Färdig för mosmat!?

Nu har vi börjat ladda för smakportioner. Nils också. Stavmixer är inköpt, matstolen (Som moster E såg till att skicka med husbilen från Sverige) är upplockad ur förrådet och luftkudden i densamma är uppblåst. Nu ska vi bara öva att sitta lite i stolen också. Det blev premiär för Nils vid matbordet eftermiddag när P och M var här på fika. Och då passade vi på att testa stavmixern också, på att vispa grädde. Trodde faktiskt att vi själva är/var de enda vi känner som inte äger en elvisp. Men det visade sig att P och M inte heller har någon. Således torde de nu vara de enda vi känner som vispar för hand… (För ni har väl skaffat elvisp nu, P i PR? ;)

Liten stor kille (nästan 4 mån korr) som sitter med vid bordet i stället för i babysitter på bordet. Men han orkade inte sitta särskilt länge innan huvudet började svaja betänkligt. Heja Nils! Snart kan du.

Söndag igen

Och städdags, åtminstone för A, he he. Nils sover i selen på min mage så jag slipper städa så länge han sover. Men trist nog så blev orsaken till denna söndagsmorgons dammsugande precis inställd. Vi skulle få besök av Nils lilla bebiskompis V (samma namn som lille V, fast denna V är flicka. Jo, det är lustigt men sant. Valentine heter de båda med exakt samma stavning också) med familj. Men lilla V har precis gjort sin första vecka på crèchen (barnkrubba, spädbarnsdagis) och hade 39 graders feber nu på morgonen. Stackars liten! Och vi hoppar gärna över möten med dagissmittade sjuklingar när vi får chansen. Men onekligen trist. Förhoppningsvis får vi ses nästa helg i stället. (Javisst, vi dammsuger nästan bara när vi får besök. Det blir nog ofta ändå, ha ha )

Ja just det, jag pratade med min dr urolog igår och förhoppningsvis är det min inflammation i urinledaren som jag känner av. Den ska försvinna om några dagar trodde han. Hoppas det. Helst ville han proppa i mig antiinflammatoriska piller för den sakens skull, men vi enades om att låta bli eftersom jag ammar.

Och just ja igen, Nils och A klarade sig fint utan mig i torsdags och Nils tog duktigt flaskan med utpumpad mjölk. Två gånger. Men han blev glad att återse brösten. Kanske tror han numer att det är pappamjölken som kommer ur flaska?

Kan också berätta att jag häromnatten vid 04.30-snåret, genom fönstret, blev vittne till hur en drucken man dängde sin mountainbike i framdörren på ALLA bilar som stod parkerade på andra sidan gatan. Morr! :-[ Tack o lov stod vår bil på en annan gata och klarade sig.

Tjohoo jag överlevde!

Nä, skojar bara. Eller, jag menar, jag överlevde förvisso men jag hade väl egentligen inte trott annat heller. Men fy för den lede så sjuk jag var efter narkosen. Nils klarade sig undan min kaskadkräkning med en hårsmån när A lyfte honom ur min famn sekunden innan kräkningen var ett faktum. Hu. Jag har aldrig mått så dåligt efter narkos förut. Kanske går fasta, narkos och amning inget vidare ihop helt enkelt!?

Men nu mår jag hyfsat så när som på lite obehag i vänstersidan som oroar mig lite. Jag var så vimmelkantig efter operationen så jag minns inte riktigt vad urologen sa, men jag tror att han sa att jag har en inflammation på urinledaren. Så jag hoppas att det ”bara” är det och inte njuren som spökar. Ska ringa honom idag och höra vad det var han sade nu igen…

Nu på morgonen har vi festat på croissanter och lilleman har roat sig på sitt sätt:

Dan före dan

Dagen för kateteroperation alltså. Hoppas, hoppas att jag blir av med den irriterande njurkatetern för gott nu. Och hoppas lika mycket på att det ska gå bra för A och lillskrutten att klara sig själva med flaskmatning när jag ligger och sussar på operationsbordet. Det är inte utan att jag är en smula nervös. A är lugn som en filbunke. Och det är ju onekligen en fördel.

I morse åkte han en supertidig vända bort till neonatalen för att hämta mjölk ur mitt lilla mjölklager som finns kvar där. Skönt. Nuförtiden äter Nils nämligen ganska precis det som finns så jag har inte kunna pumpa ut några stor mängder mjölk på sistone efter amningarna, droppar snarare. Så nu är det förberett för morgondagen med flaska och mjölk. Återstår att se hur det går.

Vi har varit en sväng på O.N.E (typ BVC) på förmiddagen för att konsultera sköterskan om hans nya utslag på hakan som jag tror kommer sig av hans ständiga dreglande. Det trodde hon med. Men några direkta tips på hur det ska åtgärdas hade hon inte mer än att smörja och smörja och försöka hålla torrt. Hå hå ja ja. Men fick reda på hans nya vikt, 6 750 gram, och 61,5 cm lång. Han växer den lille sötnosen.

Höstblåst

Vi fick nästan ploga oss fram bland drivor av nedfallna stora löv i parken idag, jag och Nils med barnvagnen alltså. Men han gillar verkligen att ligga och titta upp i trädkronorna och se grenverken breda ut sig och löven singla ned medan han vrider och vänder på sina händer. Det är hans favoritgrej nuförtiden, att vrida, vända och suga på sina händer. Men han är också en fena på att greppa sina leksaker och hålla upp dem att titta på.

Och igår fick han imponera på våra holländska vänner med att hålla nacken stadigt. Deras lille kille gillar inte att ligga på mage så vi tipsade dem om att leka flygmaskinen:

Fäderna inte så sugna på att vara med på bloggbild… men det är ju ändå de små gulleknopparna som man vill titta på.