och tårarna rinner nedför kinderna. Snoret för att jag är jäsiluriskt förkyld och tårarna för att jag läst gamla blogginlgg från N:s födelse. (Jag såg att någon långsittare(?) måste ha läst ikapp sig på bloggen idag och dragit upp antal visningar till en bra bit över 200/dag. I vanliga fall har jag mellan 20 och 40 visningar/dag ungefär. Och nyfiken som jag är så kollar jag ju också in en del gamla blogginlägg som markerats som nylästa). Tänka sig att han var nere på 870 gram och vände. Nu är han en stor liten kille som - idag! – trätt sitt första pärlhalsband. Tillsammans med sin bästaste hundkompis ofcourse. (Han tar inte många steg utan Shadow i näven just nu).
“Titta Shadow, såhä tjär man pälhalsband!”
Nöjd med resultatet minsann. Och jag skulle nästan kunna svära på att Shadow också fnissade:
Inser att vi snart blir tvungna att skaffa oss en riktig hund.
Hej! Måste träda fram här och tala om att det antagligen var jag, er gamla hyresgäst från Högbergsgatan, som var långläsaren. Rensade gamla mail och hittade länken till den här bloggen. Gick in och kollade perioden när jag hyrde den mysiga ettan och blev helt fast! En sån liten och söt kille ni fick (som fortfarande ser väldigt söt ut). Så då vet du vem som stalkat dig
Ha ha, vad kul! Tack för komplimangen, å N:s vägnar förstås
Ha det gott!