Jag som gillar vintern blir alltid glad när det snöar. Härligt! Och vi har haft en så mysig morgon med bus i sängen innan vi klev upp. Men A sa genast att ”jag hoppas att det inte är samma väder på lördag om en vecka”. Det håller jag med om. För då ställer vi kosan norrut med bilen. Och vinterdäck det har vi inte.
Igår började vi packa ihop våra kläder och montera ihop möbler. Hu. Det känns vemodigt. Antagligen kommer vi aldrig att bo i Bryssel igen. Även om man ju aldrig ska säga aldrig. Och det går ju inte att brysslingblogga från Stockholm förstås. Hu igen. (Nä, skojar bara. Känns som att jag bloggat färdigt, faktiskt, om en vecka.) Och det känns faktiskt också ganska skoj att flytta hem till Sverige. Grubblar mest på hur vi ska få med oss tillräckligt mycket belgisk choklad och andra godsaker!?
A har tackat av sig på jobbet och har semester den sista veckan. Och vi har snart avverkat alla våra läkarbesök. Hos neurologen i onsdags blev det idel lovord över Nils. Hon menar att han – neurologiskt sett – är som en fem och en halv månaders bebis
snarare än sin korrigerade ålder på fyra och en halv månad. Särskilt imponerad är hon av att han vänder sig från rygg till mage. Dock tyckte hon att han var lite väl ostadig i ryggen fortfarande och tyckte att vi ska träna på sittandet. Nu ska vi bara lämna tillbaka apnémonitorn på onsdag. Det gruvar jag faktiskt också lite för. Fast i ärlighetens namn så har den ju inte larmat en enda gång. (De larm vi hade i september har läkarna förklarat berodde på felplacerade elektroder.) Så det handlar väl bara om hjärnspöken, hoppas jag.
Tänk, jag som planerat så mycket som jag skulle blogga de senaste dagarna… och nu när jag sitter här är huvudet helt blankt. Bäst att jag kilar iväg och gör mig en god kaffe i stället.
1 kommentar
november 27, 2008 kl 2:51 f m
Neeeej, ska du sluta att blogga?? Hur ska jag da veta hur det gar med Nils och er i Sthlm? Inga sota Nils-foton att upptacka pa bloggen…