Det var i söndags som jag hade tänkt vara lite duktig och passa på att slänga glasflaskor i glasigloon när jag och Nils ändå skulle gå på söndagsmarknad. Sagt och gjort. I bästa söndagsstassen klev vi iväg och hivade flaskorna till ljudligt kraschande.
Men när jag så skulle slänga de tunna, prassliga platspåsarna (som jag burit glasflaskorna i) så upptäckte jag att soptunnan var fullproppad. Det stod till och med två skräppåsar lutade mot soptunnan. Yäck! Så jag ställde stegen tvärs över gatan till en tom soptunna och slängde mina kletiga påsar i den i stället (Jag avskyr nämligen när folk fortsätter att pressa in skräp i soptunnor som redan är fulla…så att skräpet bara vilar sig en mikrosekund i soptunneöppningen innan det faller till marken, utanför tunnan.) innan jag vände mig om och stoppade om lilleman i vagnen.
Då körde en polisbil upp och stannade vid min sida och vevade ned sidorutan. Och jag är antagligen naiv, men jag tog för givet att de skulle fråga mig om en vägbeskrivning, eller något sådant. (Fast jag inser ju nu i efterhand att polisen bättre skulle kunna ge mig en vägbeskrivning, än tvärtom. Men det tänkte jag inte på i hastigheten.) Så jag smilade upp mig lite och sade: ”Yes?”
”Förstår du franska?” frågade polismannen kort.
”Jadå, en del” svarade jag. Fortfarande positiv.
Och då kom den sure gubben i honom loss alldeles. Han skällde:
”Det är inte din soptunna!” Det är faktiskt straffbart att slänga sina egna sopor i kommunala soptunnor, vi kan utfärda böter för det!” grälade han.
”Men”, sa jag och fortsatte på franska: ”Det var ju bara plastpåsar”. Jag pekade på glasigloona tvärs över gatan och fortsatte: ”Jag har precis slängt tomglas i behållarna där och slängde bara plastpåsarna i soptunnan här. För soptunnan på andra sidan gatan är ju överfull”.
”Bara plast?” frågade polisgubben.
”Ja, bara plast. Tre tomma plastpåsar” svarade jag och gjorde en rörelse som för att plocka upp de tre tomma kletiga plastpåsarna ur soptunnans djup, för de stack inte ens upp lite.
Polisen gjorde då en avvärjande rörelse med handen. ”Bara plast?” frågade han igen och fortsatte: ”Det är inte tillåtet att slänga sina egna sopor i dessa soptunnor, jag kan faktiskt bötfälla er för det” snäste han. Sedan körde han och hans kvinnliga bisittare iväg.
Bara sådär.
—-
Eh? Inget ”oj förlåt, ett missförstånd”. Och jag som varken blev förskräckt eller förargad under samtalet med polisgubb(djäveln) började i stället reta upp mig när jag gick därifrån. Vadå ”sina egna sopor”? Jag antar att han menade sina egna hushållssopor. Men det måste han väl för bövelen ha sett att jag inte slängde ned i tunnan. För han måste ju ha sett att jag slängde något, varför han stannade. Och vidare undrar jag verkligen vad man FÅR slänga i de belgiska soptunnorna?
Jag minns notisen om den stackars utländska (svenska?) kvinnan i Antwerpen som hade plockat upp sin hunds bajs med en hundbajspåse och slängt i en kommunal soptunna. Hon blev polisanmäld av någon som såg händelsen och fick böta nästan 2500 kronor för ”tilltaget”! Jo, det är sant.
Fast på ett sätt passar det ju ganska bra att utsättas för den belgiska polisens arrogans lagom tills vi ska flytta hem. Mindre flyttångest då.
1 kommentar
november 12, 2008 kl 1:53 e m
Ha ha, helt sjukt!! Sopor tar man på allvar i Belgien, jag har faktiskt kompisar som blivit bötfällda för att de ställt ut sina sopor på gatan för tidigt (för sent?) – så sopspioner finns även utanför Sverige! Och jag måste erkänna att där håller jag med polisen, det är ju jätteäckligt att se gamla soppåsar som ligger på trottoaren efter att sopbilen kört förbi (tror att sopgubbarna också missar vissa påsar ibland)…
Men grattis till att du kunde stå på dig och säga allt det på franska – det måste ju ha känts jättebra så här lagom till flytten