Oj oj, redan november och snart går flytten hemåt. Känns bra förstås, men också vemodigt. Särskilt efter en kompis-social helg som den som just var.
I fredags träffade jag min holländska nya gulliga väninna K och passade på att baka kanelbullar. Hon hade varken sett eller smakat några innan. Men när Nils tappade tålamodet så ryckte hon glatt in och bakade ut den sista plåten kanelbullar. Undrar om vi kommer att behålla kontakten med henne och hennes familj sedan vi flyttat hem till Sverige? Jag hoppas det.
På lördagen träffade vid franska paret C och J med deras lilla V. Så mysigt att ha småttingar samtidigt och kunna följa deras utveckling tillsammans. Men hur blir det med den kontakten nu när vi flyttar hem?
Och igår var vi först bortbjudna på fika hos A:s arbetskamrats familj tillsammans med en tredje arbetskamrat med fru och barn. Jättetrevligt och en härlig stämning. Värdinnan höggravid och väntas föda sitt tredje barn i början av december. Spännande! Men kommer vi någonsin att träffa den lill* bebisen?
Sist igår kväll pep vi förbi P och M och drack te och surrade. Det blev sent men lilleman var vid gott mod så vi hade en trevlig kväll. Men det är gamla vänner och DEM är jag åtminstone säker på att vi kommer att behålla kontakten med. 
2 kommentarer
november 3, 2008 kl 3:15 e m
Och oss – oss måste ni också fortsätta hålla kontakten med
Kanske vi ses i Spanien nästa år… eller Skåne, eller Sthlm, eller Arjeplog??
inte roligt att åka dit om ni inte är där.
Det känns så konstigt att ni inte kommer att vara kvar i Bryssel om knappt en månad
Bisous!
november 3, 2008 kl 11:41 e m
Öh…., men tänk på alla oss, som är såååå glada att ni ÄNTLINGEN kommer tillbaks. ☺