I kväll myste vi till det och lagade ”barnmatsmiddag”. Nämligen plättar (plättar är samma sak som pannkakor för sörlänningar) med lingonsylt, hjortronsylt, vispgrädde och glass. Ja, ni hör ju själva. Och jag åt nästan alla plättar med lingonsylt och vispgrädde och tänkte på mormor. Alltså min mormor. När jag och storasyrran var små och hälsade på mormor brukade hon bjuda på våffelstrutar fullproppade med lingonsyltgrädde. Och visst, jag hade nog hellre velat ha glass i struten. Då i alla fall. Nu tycker jag att lingonsyltgrädde smakar som somrarna hos min mormor och det är jättegott!
Tänka sig vad världen tedde sig annorlunda då man var liten. Och tiden gick så långsamt. Det tänker jag ofta på sedan vi fick Nils hem till oss. Och jag tänkte särskilt på det förra helgen då Paul Newman dog och BBC och CNN visade det ena hyllningsprogrammet efter det andra om min favoritskådis. Jag tänkte på Elvis Presley. Och på att han dog sommaren 1977 när vi var på Perudden och att jag minns det som igår. Då var jag bara sex år och trodde att 1977 skulle vara för alltid. Tänk vad det gjorde intryck på mig då. Så pass att jag haft det som riktmärke, typ ”Ja just det, farfar dog 1978 för det var Elvis som dog 1977″. Ändå har jag inte varit hälften så hängiven fan av Elvis som jag var av Paul Newman. Nu undrar jag verkligen om jag kommer att komma ihåg år och årstid när gamle Paul dog, alltså om trettio år sådär.
1 kommentar
oktober 13, 2008 kl 12:47 e m
Plättar är små pannkakor i Skåne…
Vi pratade just om årtal igår och minne – min teori är att det är inte det att minnet som blir sämre när man äldre, utan det blir platsbrist eftersom man har för många minnen!
Kram från ett regnigt och grått PR!!