För att husbilen åkte idag. Och för att holländska bebisen V med föräldrar blev utskrivna idag (och lille a med föräldrar blev utskrivna redan förra veckan). För att Nils nu varit absolut längst på neo av alla inskrivna och för att vi tvingas att stå och se på när den ena bebisen efter den andra skrivs ut och åker hem. För att Marc (även solen har fläckar) glömde koppla ihop gavage-slangen med sonden så att en del av mjölken rann ut på golvet i stället för i lillemans mage innan jag upptäckte och kunde åtgärda. För att jag är så trött att jag har blodsmak i munnen. Och mest för att de tre nattsköterskorna som jobbar i natt (varav ingen av dem tillhör mina favoriter) hellre sitter och fnittrar i fikarummet än tänker på sina patienter.
Lillemans ljumskbråck har jäklats i kväll. Jag bad en sköterska om hjälp så fort jag upptäckte att ljumsken och halva pungen var stenhård och öm och jag inte lyckades laga till det själv. Men hon ville att jag skulle amma honom först så att han kanske skulle somna och slappna av lite. Sedan såg jag inte den sköterskan mer. När jag så bad en annan sköterska om hjälp med att putta upp tarmen som åkt ned en bit i pungen (antagligen för att han tagit i för kraftigt när han bajsat) så bad sköterskan att jag skulle vänta en stund. Javisst sa jag, bara för att bli bortglömd av sköterskan i en och en halv timme, varav den sista trekvarten spenderades fnittrande i fikarummet.
Fy för den lede så less jag blev. De har visserligen hela natten på sig. Det hade inte jag. (Jag skulle köra hem, hitta parkering, pumpa mjölk, sova tre-fyra timmar, pumpa mjölk igen, sova en-två timmar till innan jag ska kliva upp och åka tillbaka till neo). Tillslut tog jag med mig Nils och gick helt fräckt ända in i sköterskornas fikarum och frågade om någon kunde tänkas ha tid att hjälpa oss med bråckproblemet. Vilket en av dem hade. Tyvärr lyckades hon inte putta tillbaka tarmen. Men lovade försöka igen sedan han somnat om och därmed slappnat av. Så nu svider det i hjärtat på mig (och antagligen i ljumsken på älsklingen) av att veta att han kanske har ont och att inte veta om sköterskan kommer att lyckas hjälpa honom (eller om hon ens kommer att komma ihåg att försöka).
3 kommentarer
maj 30, 2008 kl 10:59 f m
Hu, vilken kväll. Hoppas att helgen blir bättre!
Beröm till dig/er för bloggen. Jag läser varje dag, ibland flera gånger per dag, och ofta samma inlägg många gånger…
Stor kram!
/marianne
maj 30, 2008 kl 12:30 e m
Jag hoppas verkligen att sköterskorna tog hand om Nils ljumskbråck och att det känns mycket bättre idag, för er båda! Det är väl klart att du blir irriterad, det skulle jag också ha blivit.
Trevlig helg till er alla 3!
maj 30, 2008 kl 7:24 e m
Hej!
Ni får då prova på både med- och motgångar, men jag ser ju att det går framåt:)
Följer dina inlägg varje dag, och gläds med er!
Förstår att ”gammelmoster” tyckte det var härligt att få komma ner och hälsa på. Vi som själv inte än har fått egna barnbarn får glädjas åt andras.
Jag blev gammelmoster den 30 april till tvillingpojkar som vi hälsade på förra helgen. De var lite större än er lilla, men han har nog snart hunnit upp dom!
Hoppas vi får se er lille Nils när ni kommer upp till plassn!
Ha det gott alla 3!