Så länge min pappa levde (tills hösten då jag skulle fylla 22) och om jag var argsint, lättgråten och besvärlig så brukade han säga: ”Nu går du och tar febern Mocka, för jag tror du är sjuk.” I nio fall av tio hade han rätt.
Och det har verkligen funnits anledning för honom att säga det den här veckan. Då hade njurinflammationen med stor sannolikhet upptäckts tidigare. I stället har jag trott att tröttheten och huvuvärken berott på att jag tillbringat nästan all vaken tid på neo. Och att värken i svanken berott på att jag gått i för platta skor. Och jag har försökt duscha bort frossan.
Men igår morse när jag vinglade omkring här hemma i pumps för att försöka ”gå bort smärtan” i ryggen (det lyckades inte) så föll polletten äntligen ner. Jag grävde fram en termometer som genast visade 39 grader. Tårbadet var ett faktum. (För jag fattade ju att det hade att göra med njurkatetern). Nu är det antibiotika i 20 dagar som gäller. Och jag när jag gullbad dr B om att få en antiobiotika som fungerar med amning så fick jag på nåder försöka med ”snällsorten” (amoxicillin) i 3 dagar. Om febern inte gått ned rejält tills på lördag så måste jag äta den elaka sorten… och då måste jag slänga mjölken och Nils får inte öva sig på bröstet. I tjugo dagar!
Hu! Snälla håll tummarna för mig. Jag ska gå och lägga mig igen nu på en gång.
4 kommentarer
maj 16, 2008 kl 10:12 f m
Det är så orättvist att problemen aldrig tar slut! Håller tummarna för dig att infektionen försvinner snabbt. Försök att tänka på att lidandet är tidsbegränsat, att du snart är kry igen. Det är hemskt om du inte kan amma på väldigt länge, men du har i alla fall Nils! Det är det viktigaste – att han finns i ert liv.
maj 16, 2008 kl 5:14 e m
Tummarna hålls i fast grepp. Hoppas du snart mår bättre.
/Farbror med familj
maj 16, 2008 kl 6:53 e m
Jag håller stenhårt tummarna att febern ska släppa – det är ingen ände på eländigheterna för er men ni har ju världens sötaste liten Nils att glädjas åt trots allt.
Njurinflammation var väl det jag nästan också hade för nga år sedan, kändes som mensvärk.. Hoppas att du redan mår bättre!
Stora kramar från oss!
maj 16, 2008 kl 9:05 e m
Skönt att du är feberfri, och du verkar ju hålla humöret uppe. Bit ihop och kämpa, det finns ju något att kämpa för. Farmor och farfar biter och och kämpar från Kalmar.