Min kusin H ringde häromdagen för att berätta att en av Fords testförare hade brakat rakt in genom garagedörren på det nybyggda garaget på kusinens testanläggning. Och poängen med att berätta hela historien var att säga att ingen av testförarkollegorna var förvånad över att det var just belgaren som gasat in i garaget.
”Typiskt belgare” sa tysken.
”Ha ha, det är precis vad man kan förvänta sig av belgare” sa britten.
Läste för övrigt precis i The Economist (dvs bland alla Letters to the editor som tillhör mina absoluta favoriter) att tidningen felaktigt pekat ut den kände (?) matematikern Adolphe Quetelet som varandes en fransk statistiker. Brevskrivaren, en belgare, ville göra gällande att nämnda person inte bara var belgare utan också en av landets ”främsta och mest välkända personligheter”. Minsann.
Responsen lät inte vänta på sig. I senaste numret av samma tidning har en britt (naturligtvis) kommenterat det hela i ett eget letter to the editor: ”Problemet är att när du är berömd vet ingen att du är belgare. Och när du är matematiker vet ingen att du är berömd.”
Hå hå ja ja
Men belgarna är i alla fall bra på sagor. Vem skulle inte vilja ha ett eget litet torn?
