Så var det klippt igen. Och denna gången är det mitt fel.
A skulle ta en öl med några kolleger igår kväll på en krog långt bort och jag skjutsade dit honom. Jag skyndade mig tillbaka för att hinna se ”What not to wear” (kul program på BBC) som skulle börja klockan nio. Hittade en p-plats ganska snabbt och kilade in.
När A kom hem och kröp ner i sängen strax efter ettsnåret viskade han:
A: ”Var ställde du bilen.”
Jag: ”På andra tvärgatan till vänster.”
A: ”Ok. … Du, öppnade du handskfacket?”
Jag: ”… Fan, nä det glömde jag.”
A: ”Nämen! Aah….Nu kommer rutan att vara kraschad imorgon.”
Jag: ”Näe, det tror jag inte. Inte för bara en natt inte. Det skulle vara för jäkla otur.”
Tankepaus.
… Antagligen tänkte vi båda på att klockan var 01.30 och att nästan halva natten redan hade passerat. Att det dessutom vore jäkla kallt och otrevligt att omaka sig ut på gatan i pyjamas bara för att öppna luckan till handskfacket i en låst bil parkerad ett kvarter bort...
A: ”Nä, kanske inte.”
—-
Jo! Tänk att visst fan hade någon jävla idiot hunnit panga rutan. På en enda obetänksam natt. Detta är alltså tredje gången! Fast första gången sedan vi flyttat till nya lägenheten. Och vi som trott att det är det nya kvarteret som är ”trevligare”. Nu vet vi att allt hänger på det jävla handskfacket… att det ska vara ÖPPET. Det ska skrika ut: Här är tomt. Finns ingenting. Inte en bilatlas. Inte ens ett snorpapper!
2000 spänn åt helsike. Lika bra att ringa och boka tid hos glasmästeriet på en gång…
3 kommentarer
oktober 5, 2007 kl 8:13 f m
Fy fan vad tråkigt. Skulle ge de jävlarna på käften. Tänk nu på att ALLTID ha ett öppet handsfack.
oktober 5, 2007 kl 9:44 f m
eller stäng det aldrig! hu så tråkigt! och jo, denna veck är lugn på jobbet…
oktober 5, 2007 kl 1:46 e m
Blev själv förskräckt när jag läste om texten och räknade svordomarna… Jag lyckades(!?) visst peta in 10 stycken.