Morgonpigghetsdjävulen har lämnat mig bara för att ersätta sig själv med sin morgontrötte kusin. Tog mig knappt ur sängen i morse och sedan dess har jag ägnat alldeles för lång tid åt intag av morgonens nyhetsflod. Känner mig tyvärr inte informerad, bara förvirrad:
BBC informerar om att bilrökande britter nu är rökta, alltså, det blir förbjudet att röka när man kör bil. På samma sätt som man inte heller får äta mat eller läsa kartor framför ratten. Olycksrisken vid trafikövervakning och bötfällning nämndes dock inget om.
I storrökande Belgien finns inget behov av ytterligare regleringar på området bilförare. Inte om man ska tro belgarna själva. I en nyligen genomförd undersökning anser nämligen 90 procent av de belgiska körkortsinnehavarna att de är utmärkta förare. Sug på den! Antar att det måste vara de återstående tio procenten som kör runt och bucklar till 90 procent av alla bilar. (Undersökningen är gjord av Scania, faktiskt.)
BBC Breakfast hade idag bjudit in 90-årige Emmet till studion för att åskådliggöra hur pigg man kan vara i den åldern, på temat att allt fler blir allt äldre. Och visst, det enda som skvallrade om att han närmar sig de 100 är att han nästan inte har några tänder. Annars skulle han kunna passera för att vara företagsledare, politiker eller vad som helst.
Samtidigt rapporterar belgiska The Bulletin att belgiska Hélène, 97, precis fått tillbaka körkortet efter att först ha blivit av med detsamma på grund av en ”hit-and-run” olycka. Hon förklarades oskyldig med hänvisning till hennes dåliga syn.
En annan belgisk tantadora, Marie-Louise 85, klarade lyckligtvis livhanken fastän hon misstog en vägkorsning för en parkering. En rådig förbipasserande slet ut stackars Marie-Louise ur bilen bara sekunderna innan tåget körde över bilen.
Resten av sändningen upptogs av rapportering från demonstrationerna i Burma. Förlåt Myanmar, landet som förut hette Burma. Eller fortfarande? FN godkänner Myanmar som varande landets namn. Andra länder fortsätter kalla landet för Burma. Även i Sverige fortsätter vi att säga Burma. Inte nödvändigtvis för att vi stödjer oppositionen. Med gammal hederlig svensk flathet hänvisas till att det alltid varit okej att använda sitt eget språks namn. Och exemplifierar med att vi inte kräver att fransoserna (t ex) ska säga ”Sverige” utan tycker att det är helt okej att de säger ”La Suède”. Hå hå ja ja. Förvirrande var ordet.
