God Jul och Gott Nytt År!

Nu har tomten varit och farit. Och Nils har fått uppleva sin första närkontakt med den rödklädde skäggige. Fast han blev inte direkt rädd, bara lite reserverad. Men han vande sig snabbt för han fick ju en hel del paket förstås. Förresten så var han själv tomte hela dagen den 23:e:

Nu kan han sitta själv! (Åtminstone en halv sekund. )

Tyvärr har Nils fått lite feber, så vi håller oss inomhus. Men förhoppningsvis blir han frisk fort för vi längtar ut och åka spark igen:

Nils syns också på bilden om man tittar noga.

 

……………………………

Snipp snapp snut – så var den här bloggen slut. Stort tack för alla trevliga kommentarer och all uppmuntran vi fått under både med – och motgångar det senaste året.

Merry Christmas and a Happy New Year 2009!

Nyinflyttad på Kyrkholmen

En riktigt mysig hyresgäst har flyttat in under den översnöade  bryggan bakom syrrans hus. Till stor glädje för alla. Vi har spinkat på honom i många dagar nu. Fast K var lite ängslig att han kanske var sjuk på något sätt, varför han alltid suttit och kikat under bryggan. Men av spåren att döma efter nattens hopplekar så vet vi att det nog inte är någon fara med Kyrkolmsharry. 

Dan före dan före dan före dopparedan

Fast det blir nog inget dopp då alla i min släkt ugnsbakar numer…

100 mil upp i norr. Äntligen är vi framme på plass’n. Många, många sjungna Mormors lilla kråka senare. Och Nils ligger hellre och gnager på sin lilla hund än sitter i babyskyddet mil efter mil i bil om man säger så.

Så härligt att vara framme. Fast det är 21 grader kallt. 

Nu har jag julstämning!

 

Tack för alla era söta kommentarer! 

Snart inget tandlöst smajl

För nu tittar två små vita prickar fram i lillskruttis tandkött. I överkäken, huggtänderna. Nu väntar vi tålmodigt (Eeh?) på att få skåda vampyrgrinet i all sin prakt (i rakt nedstigande led från sin mamma), he he. Önskar att prickarna kunde fastna på bild så jag kunde visa.

I stället blir det en bild från i morse med rejält med dregel på hakan… :

Nu går bloggen mot sitt slut

Passar lagom till jul och nytt år och alltihop. Men jag kommer säkert att få bloggabstinens vad det lider. I dag firar jag att vi äntligen fått hem det mobila bredbandet så att jag kan surfa när det passar mig och inte endast när det passar grannen. Men vi är inte riktigt sams, mobila bredbandet och jag, för det tar en faslig tid att koppla upp och klicka hit och klicka dit. Så än så länge saknar jag mitt gamla goda clearwire, (må det vila i frid i Belgien och komma till Sverige snarast möjligt). Nåja. Online är jag nu i alla fall.

Och trött. Vi var på julfest igår, Nils, A och jag. Vi hade fantastiskt trevligt och åt K:s gourmétjulbord med stor aptit. “Årets matupplevelse” som H så träffande uttryckte det hela. Dessvärre tycks det som att vissa av kryddorna, kanske från thai- eller tandoorikräftorna!?,  gjort avtryck med prickar på lillemans kinder under natten. Men jag hoppas att det bara beror på osedvanligt stort dreglande. (Japp, nu kan man känna en liten vass kant på tandköttet där uppe.) Och han biter på ALLT.

“Nu du din lilla råtta”, tror jag att Nils tänker. Tills han upptäcker kameran:

Utan internet försmäktar jag…

men tack o lov har vår granne med sitt okodade trådlösa nätverk loggat på i kväll så att jag kan surfa lite och passa på att blogga. Japp. Flyttlasset har kommit fram. (Nu är det många som har ringt och undrat.) Och samtidigt med flyttlasset som levererades i tisdags förra veckan så levererades maginfluensa å det grönjävligaste. Så A tog emot och bockade av kartonger med Nils på ena armen och pennan i den andra. Jag låg pall på sängen över skurhinken.

Men nu har vi båd ehunnit packa opp och julpynta och julshoppa och kolla på lägenheter. Är inne i en budgivning as we speak men gissar att den kommer att slinka oss ur näven med för hög prislapp innan det blir färdigt… här under veckan.

Och snart går bloggen mot sitt slut. Åtminstone kan jag ju inte brysslingblogga från Stockholm. Attans… ser att grannen loggat ut.

 

Ovanstående skrev jag alltså igår kväll. Nu är grannen online igen. Men Nils gillar inte att jag är det, just nu alltså

I morgon går flyttlasset!

Hej å hå vad tiden går snabbt. Hög tid att frosta ur kyl och frys, om man säger så. Fast nu sitter vi med varsin Palm Dobbel (likabra att dricka upp, se meningen innan ) och väntar på att pizzabitarna ska bli varma. Sista pizzan från Mama Roma? Troligtvis, men förhoppningsvis inte. 

Vi är just hemkomna från sjukhuset. Nils har haft sin sista check-up med barnkirurgen och fick grönt ljus för sina bråckärr. Jag har haft min sista check-up med urologen och fick OK. Fast vi ska båda kolla upp oss igen inom ett år i Sverige, han för pungen, jag för njuren.

(Och då var vi där igen. D v s tillbaka i min hemflyttsångest. För barnkirurgen undrade om han kunde ta namn och adress till vår barnläkare i Sverige för att kunna skicka över Nils journal till honom/henne. ((Eftersom han haft ett ENORMT bråck, som kirurgen uttryckte sig.)) Och jag fick säga som jag brukar; nämligen att man inte kan välja sin egen barnläkare i Sverige.  Blä så socialist-dåligt tänker jag då om Sverige… Å då ska man veta att jag kommer ur en kommunistsläkt av rang.)

Nä. Nu är pizzan varm och jag ska stänga av kylen. Och sedan har vi en och annan flyttkartong att fylla tills i morgon bitti.

Hoppsan, en kartong är visst redan full:

Busväder och förseningar

Snö-regn-blåstovädret fortsätter och A blev sittandes på Zaventhem (flygplatsen) i flera timmar i förmiddags på grund av förseningar. Och igår kväll blev vi sittandes i timmar i bilkö i snöovädret på väg hem från goda vänner som bor i Ottigniers några mil utanför Bryssel. Hoppas verkligen att det går över snart. Jag och lilleman blev helt genomvåta under promenaden idag. Så nu busar vi inomhus i stället.

 Leker koncentrerat… tills han upptäcker kameran: 

 En liten linslus minsann!

Glömde ju dagens bild…

Busig liten akrobat som nästan konstant äter på sina händer:

Det snöar i Bryssel idag!

Jag som gillar vintern blir alltid glad när det snöar. Härligt! Och vi har haft en så mysig morgon med bus i sängen innan vi klev upp. Men A sa genast att “jag hoppas att det inte är samma väder på lördag om en vecka”. Det håller jag med om. För då ställer vi kosan norrut med bilen. Och vinterdäck det har vi inte.

Igår började vi packa ihop våra kläder och montera ihop möbler. Hu. Det känns vemodigt. Antagligen kommer vi aldrig att bo i Bryssel igen. Även om man ju aldrig ska säga aldrig. Och det går ju inte att brysslingblogga från Stockholm förstås. Hu igen. (Nä, skojar bara. Känns som att jag bloggat färdigt, faktiskt, om en vecka.) Och det känns faktiskt också ganska skoj att flytta hem till Sverige. Grubblar mest på hur vi ska få med oss tillräckligt mycket belgisk choklad och andra godsaker!?

A har tackat av sig på jobbet och har semester den sista veckan. Och vi har snart avverkat alla våra läkarbesök. Hos neurologen i onsdags blev det idel lovord över Nils. Hon menar att han – neurologiskt sett – är som en fem och en halv månaders bebis snarare än sin korrigerade ålder på fyra och en halv månad. Särskilt imponerad är hon av att han vänder sig från rygg till mage. Dock tyckte hon att han var lite väl ostadig i ryggen fortfarande och tyckte att vi ska träna på sittandet. Nu ska vi bara lämna tillbaka apnémonitorn på onsdag. Det gruvar jag faktiskt också lite för. Fast i ärlighetens namn så har den ju inte larmat en enda gång. (De larm vi hade i september har läkarna förklarat berodde på felplacerade elektroder.) Så det handlar väl bara om hjärnspöken, hoppas jag.

Tänk, jag som planerat så mycket som jag skulle blogga de senaste dagarna… och nu när jag sitter här är huvudet helt blankt. Bäst att jag kilar iväg och gör mig en god kaffe i stället.